Livet har gjort rejäla vändningar den här våren. Jag som önskade att den skulle bli lugn..

Jag ser mer än någonsin över vilka vänner jag har och vill ha i mitt liv. För en gångs skull lyckas jag lägga tiden på flera vänner och förbättrar mina relationer åt alla håll och kanter. Medans jag låtit andra gå helt. För att jag helt enkelt tycker att det är slut. V har givit varandra det v kan och det vi skulle. Somliga är inte menade att vara där föralltid.

Jag har funnit en helt otrolig vänskap. Som jag tror kommer kunna utvecklas tlll något fantastiskt. Hon gör mig glad, får mig att skratta mer än vad jag gjort på länge, hon gör mig avslappnad och barnslig och får mig att vilja tänka på hur jag själv är och beter mig. Jag tror på allvar att hon gör mig till en bättre människa..sakta men säkert..

Vikttankarna slog mig stenhårt för en tid sedan och jag har nu joggat minst en gång om dagen och äter bara grönsaker, frukt och dietshake. Jag vet att det alltid slår över. Men jag har gjort ett val. En gång i tiden tänkte jag "Hellre fet och lycklig än smal och olycklig". Men jag är inte lycklig av att se ut såhär heller. Och jag känner att jag begränsar mig själv när det kommer till aktiviteter, relationer och upplevelse. Och då begränsar jag hellre mig själv när det gäller träning och mat.

Och i ärlighetens namn finns det någon som fått mig att börja tänka i de banorna. En man, som gör mig fullkomligt livrädd för mina reaktioner och känslor. Det finns väl inte en människa som känner mig som inte vet att starka känslor alltid gjort mig rädd och att jag inte gärna utsätter mig för situationer där jag riskerar att bli sårad. Så jag gör mitt bästa för att hålla mig ifrån det. För att jag precis börjat plocka ihop bitarna efter mig och M. Precis hittat tillbaka till mig själv. Men han gör det svårt. Och det gör mig arg. Vilket i sin tur leder till förvirring. Jag har aldrig haft den där extra nyförälskelsen. Inte ens som tonåring satt jag vid telefonen och väntade på att någon skulle ringa eller sov med mobilen i handen ifall det skulle komma ett sms. Och plötsligt får en man - som jag nte ens känner - mig att bete mig som en liten flicka. Och dessutom Mot min vilja. Jag försöker vara ärlig men har svårt att sätta ord på det jag känner. Jag vet inte vad jag skall säga..."Jag vill inget hellre än att vara din, trots att vi inte känner varandra. Men jag vill inte vara din, så håll dig undan"...
Det kan hända att det är en fantasti. En drömvärld. Men jag gillar drömvärlden. Jag har aldrig varit med om att en man fått mig att skratta så mycket. Och det är så nytt med någon som pratar, diskuterar och öppnar sig. Jag önskar att det alltid fick vara såhär. Spännande, Någonting, men ingenting. Men jag vet att han inte kommer finnas kvar. Att jag måste börja gå i någon riktning..

Och alla känslor och tankar som är just nu leder naturligtvis mina tankar tillbaka till M.
På vårat förhållande, på hur jag under våra år tillsammans tappade bort mig själv i mitt försök att göra allting bra och att Vara bra. Och jag vill aldrig låta det hända igen. Att inte lita på en person är ödesdigert. Det är få människor som klarar av att inte bli litade på. Samtidigt känner jag att det är lika farligt att lita på någon. Och speciellt efter allting som hände med M undrar jag hur värt det kan vara.
Jag saknar inte M som jag trodde att jag skulle göra. Men ibland, kommer det över mig, och det skär lite någonstans inuti mig. Men det känns rätt. Att det inte är Vi. Men jag saknar honom, jag saknar närheten och jag saknar Någon. Jag saknar våran vänskap och jag saknar att veta hur han mår och vad han gör. M har valt att ta avstånd från mig och alla gemensamma vänner. Jag talade med hans faster och tydligen har han även tagit avstånd till sin familj. Så jag tror att han är i skiten igen. Han valde fel väg. En väg han egentligen är för bra för, men som tydligen drog honom med sig. Och jag är ledsen för det. Jag önskar att jag kunde dela mina tankar, framgångar och utveckling med honom. Och jag hoppas att han väljer att höra av sig snart igen. Bara så att jag får veta at han är okej. Min kaosprins..

Ingen logik i mitt inlägg. Jag läser det och funderar över om jag verkigen känner såhär. Och det gör jag kanske, eftersom att jag så spontant skriver det. Så det får stå kvar. Och nu får hållas..

It's too late to cry, and I am too broken to move on.

Igår, runt klockan 15.30 somnade Linda in efter 16 månaders kamp mot cancern. Det är konstigt att en blogg som man läst länge och väl plötsligt kommer att sluta uppdateras. Trots att jag inte kände Linda personligen känns det väldigt hemskt och ledsamt. Jag försöker att dra lärdom av denna sorg och inse att Vad som helst kan hända och vi vet aldrig hur lång tid vi har på jorden eller med dem vi älskar. Låt oss för dem som lämnar oss tidigt, för våra älskade och för oss själva leva det livet vi vill leva, som de människorna vi vill vara.

Alla mina tankar går till henne nära som älskar henne.
Men mest av allt till hennes små söner och hennes man Lars.

Vila i frid Linda

http://lindaskriver.blogspot.com/

Idag fyller hon år. Min dam fyller 6 år.
Min bästa vän.
Min själsfrände.
Min stora kärlek.
Grattis på födelsedagen min sköna, Jag Älskar Dig

Det har inte blivit något bloggande nu i början av året, det händer så otroligt mycket så jag hinner inte riktigt med. Och jag har inte haft vare sig känsla eller energi för det. Men nuså. Skall ni få veta lite vad som händer i mitt liv. Och tanken är att jag skall hålla igång bloggandet lite bättre nu.



I Januari fick jag tag på en fantastiskt fin lokal till företaget. Jag kommer hyra den året ut (till en början) och det känns skit bra. Just nu renoverar vi lokalen för fulla muggar; väggar skall fixas, dörrar skall bytas, värme skall fixas mm. Jag tror att det kommer bli toppen när det blir färdigt, men det kommer få ta sin tid för det är DYRT! En sak i taget och till nästa år skall jag ha fått ordning!

Samtidigt försöker jag hitta folk jag vill jobba med. Tanken är att ta in en tjej till det nystartade hunddagiset och en instruktör. Det är SVÅRT. Jag träffade en tjej förrförra veckan och skall träffa en till tjej denna veckan. Så får vi se.. Jag har dock haft turen att hitta en fantastisk praktikant/assistent som påbörjar sin utbildning till hundinstruktör i April, hos Hundens Hus. Någonting med henne tilltalar mig massor och jag tror att hon med lite utbildning och erfarenhet kommer bli en fantastisk tillgång i företaget.

Anmälningarna till kurserna trillar in i lagom fart och jag är inte orolig alls över företaget.
Jag har fått jobberbjudanden från flera håll och det är otroligt smickrande! Jag var på träning för en tävlingslydnadsinstruktör för en tid sedan som själv har tävlat i SM och jag var så nervös att jag kunde dö när jag åkte dit. Men under träningen fick jag massor av beröm om hur väl jag tränar med detaljer och hur bra jag varierar mig och anpassar mig efter min hund. Det var otroligt stärkande då jag ofta tvivlar på mig själv som förare. Jag vet att jag är en bra instruktör, jag är bra på att se detaljer hos andra och på att ge direktiv men svårare att komma framåt själv. Min tränare höll inte med mig alls och det gav mig en riktig pusch!

OCH!
Now it´s done. Jag har gjort det otänkbara. Jag har gjort det där som jag försökt komma mig för att göra Så länge nu. Jag har gjort det där jätte läskiga. Jag har gjort det där som faktiskt behövs.
JAG HAR TINGAT EN VALP! oooh oooh. It´s true!
Som jag har velat och så svårt jag har haft för att ta ett beslut. Några valpar efter Billie och Cisco (Australian shepherd) blev det ju inte då Billie blev sjuk. Och efter mycket sökande har jag inte hittat någon annan kull jag är intresserad av. Så var min tanke Pinscher. Pinschrarna är min stora kärlek, dom och Rottis. Jag vet inte om jag någon gång i mitt liv kommer vara utan Pinscher igen. Men nu har jag ju redan min Salsa och poängen med att skaffa en till hund är Tävling och att skaffa en hund som jag kan puscha och traggla med. Och det är som känt Inte Pinschrarnas grej. Rottweiler blir det inte då det bara finns en kennel jag är intresserad av att ta Rottis ifrån och hon har ingen kull planerad. Så efter MYCKET funderande, MASSOR av telefonsamtal, MÅNGA besök blev det tillslut bestämt - Och hem kommer en liten Mallehane i Juli! Jag kommer berätta mer längre fram när parningen är gjord.

I övrigt är väl ganska mycket som vanligt. Katterna busar och är knasiga. Salsa busar och är knasig. Jag trivs underbart i min lägenhet även om tankarna ofta svindlar iväg i mina hustankar. Jag har fyllt år och blev ordentligt firad och fick födelsedagshälsningar, kort och presenter i överskott. Blommor fick jag av killkompisarna också och det var nog bästa presenten av alla! Blombud på födelsedagsmorgonen är inte fel!
På Lördag firas det ytterliggare med några tjejkompisar. Vi skall äta tacos och dricka vin, skratta, prata och så gissar jag på att det blir singstar också ;-)


Det var allt för nu inser jag när Salsa står vid dörren och lägger huvudet lite på sne och undrar om vi inte kan gå en sväng. Hon är rolig hon. Jag frågade henne för en stund sedan men då passade det inte. Haha.
Ta hand om er allihopa, jag skall skriva snart igen!

"Barndomen förstörs av elaka klasskamrater och blundande lärare och den förtvivlade iden om att barndomen ska vara en lycklig tid, och därför vill man inte veta att den inte är det. Barndomen förstörs av en skola där man inte med nödvändighet lär sig läsa och skriva men där man helt säkert lär sig sin plats i rangordningen, där man lär sig bli slagen & lär sig att slå. Kanske också barndomen får sig en törn när man inser att man inte alls är älskad som man är, utan att man måste vinna omvärldens kärlek - att det är en tävling, och den som inte fattar det är en idiot."